,

- Hallå? Vad är mitt problem?
Jag vet inte? Jag fick bara helt plötsligt lust till.. precis ingeting.
Det känns som om jag har flera feta problem som bara inte går att lösa, och när jag försöker samla tankarna och fundera på och ta itu med problemen så kommer jag på att jag har väl inga problem för tillfället?
Visst finns det alltid en del problem. Som tillexempel något som någon sa lite hastigt i korridoren i plugget här om dagen.
Men kan fundera på vad den personen menade med det? Om det var positivt eller negativt och och den personen menade i största allmänhet, eller bara för tillfället?
Jo, jag vet, visst är det ett nördigt problem, men alla har vi sånna problem, och man orkar inte göra så mycket åt dom, utan man kanske går och funderar på det ett tag, sen kanske någon annan vänder ryggen åt en när man går förbi, och man undrar genast om det var meningen eller om det bara var en slump?
Så går man och samlar på sig dessa små funderingar som tillsammans blir som en enda stor fundering ifall man räcker till? Ifall man är någon eller om man är totalt osynlig och lika gärna skulle kunna försvinna?
Jag antar att det bara finns ett enda svar på den frågan, och det är att alla är precis lika mycket värda, och att ingen borde få känna känslan av att vara värdelös.
Jag är absolut ingen person som hatar personer för att dom skulle klassas som töntiga, tjocka, fula, konstiga, whatever.
Dom enda personerna jag hatar är dom som hatar folk pga det. Det är dom personerna som är dom töntiga och konstiga. (tjocka och fula varierar väl, antar jag.)
Det absolut värsta jag vet är när man sitter ett gäng tjejer och pratar, så kommer det någon, slår sig ner och börjar bara ta över totallt.
Ni vet sådär skrikigt jobbigt för att överrösta alla andra för att det just den personen har att berätta skulle vara så mycket viktigare än vad tillexempel jag skulle säga?
Helt sjukt jobbigt, och det kan jag tänka mej att det är så många fler som tycker, men det är ändå inget man säger.
"ursäkta, skulle du kunna sluta gapa, ditt äckel, vi försöker faktiskt prata här?"
Låter kanske inte så jättebra?
Så man låter denna personen hållas, och medans personen bara blir skrigigare och skrikigare så ger man själv upp mer och mer för att man verkligen inte orkar överrösta denna människa.
Då kanske det kommer ännu en fundering om att "hon är mycket bättre än vad jag är, för alla lyssnar på henne", medans personen som sitter bredvid tänker precis samma sak, fast skillnaden är att i den personens tankar så är det du som intresserat sitter och lyssnar.
Ganska sjukt egentligen. Jag blir snurrig i huvudet bara av att tänka på det.
Men imorgon är det en ny dag, och som alla andra dagar så antar jag att det kommer bli en ny dag full av nya funderingar.
Men förhoppningsvis en massa positiva funderingar, det gillar jag.
För det är nog en utav dom få gånger som man kan få någon att riktigt förstå.
Det är en utav dom få situationer som man verkligen kan lära känna sig själv, - genom att fråga sig själv vad man tycker om det och det, och varför man tycker så.
Det är faktiskt en av anledningarna till varför jag skriver blogg; för att lära känna mig själv.
Men nu är det slutfunderat för ikväll.
puss och godnatt / en tankspridd frida