HEEMMA
Nu är jag äntligen hemma!
Jag sitter här i fotbollskläderna och kollar på prisutdelningen där guldmedaljerna delas ut till Spanien. Härligt!
Själv hade man ju gärna också tagit emot guld, men istället fick man en värdelös silvermedalj.
En silvermedalj som man fick efter att ha kämpat hela fredagen, lördagen och söndagen. Inte en enda förlust, och inte heller i finalen. 1-1. Förlust på straffar.
Och själv fick man bara sitta och kolla på pga utav min jävla rygg.
Jag spelade helt uselt i första halvlek, och då var jag verkligen taggad till andra, och bestämde mig för att det skulle gå bra, men duktiga Frida får ont i ryggen igen efter första närkampen, och fick därför tillbringa resten utav matchen på bänken och kunde inte heller lägga straff.
Inte för att jag brukar vara så jättetaggad på det, men iallafall.
Och en sak till: i andra halvlek och i förlängningen hade dom max 2 skott på mål. Allt spel var på deras planhalva.
Om jag vore dom skulle jag tycka att det var pinsamt att vinna på det sättet. Jävla äckelbarn!
Ja.. Jag kommer nog vara arg i ett tag framöver. Eller, jag skulle nog vara det om det inte vore för att jag ska tillbringa några dagar på landet tillsammans med älskade Nicolina, Anneli och syster.
Då kommer jag förmodligen att glömma den hemska förlusten och bara ha det skönt.
Och sen, efter det, så ska jag iväg med mamma och hennes kompis som jag aldrig har träffat till någon stuga någonstans.
Suck! det blir ett jävla farande och jag orkar inte. jag orkar verkligen inte det. Även om det inte kommer att vara så jobbigt att typ ligga och sola, så pallar jag inte vara så isolerad med bara mamma och Elin och någon jag aldrig har träffat.
Bara tanken gör mig allvarligt gråtfärdig. Jag vill vara hemma och ta det lugnt!
Men nu ska jag nog se till att hoppa in i duschen, och sedan.. sova. Eller något liknande.
Jag sitter här i fotbollskläderna och kollar på prisutdelningen där guldmedaljerna delas ut till Spanien. Härligt!
Själv hade man ju gärna också tagit emot guld, men istället fick man en värdelös silvermedalj.
En silvermedalj som man fick efter att ha kämpat hela fredagen, lördagen och söndagen. Inte en enda förlust, och inte heller i finalen. 1-1. Förlust på straffar.
Och själv fick man bara sitta och kolla på pga utav min jävla rygg.
Jag spelade helt uselt i första halvlek, och då var jag verkligen taggad till andra, och bestämde mig för att det skulle gå bra, men duktiga Frida får ont i ryggen igen efter första närkampen, och fick därför tillbringa resten utav matchen på bänken och kunde inte heller lägga straff.
Inte för att jag brukar vara så jättetaggad på det, men iallafall.
Och en sak till: i andra halvlek och i förlängningen hade dom max 2 skott på mål. Allt spel var på deras planhalva.
Om jag vore dom skulle jag tycka att det var pinsamt att vinna på det sättet. Jävla äckelbarn!
Ja.. Jag kommer nog vara arg i ett tag framöver. Eller, jag skulle nog vara det om det inte vore för att jag ska tillbringa några dagar på landet tillsammans med älskade Nicolina, Anneli och syster.
Då kommer jag förmodligen att glömma den hemska förlusten och bara ha det skönt.
Och sen, efter det, så ska jag iväg med mamma och hennes kompis som jag aldrig har träffat till någon stuga någonstans.
Suck! det blir ett jävla farande och jag orkar inte. jag orkar verkligen inte det. Även om det inte kommer att vara så jobbigt att typ ligga och sola, så pallar jag inte vara så isolerad med bara mamma och Elin och någon jag aldrig har träffat.
Bara tanken gör mig allvarligt gråtfärdig. Jag vill vara hemma och ta det lugnt!
Men nu ska jag nog se till att hoppa in i duschen, och sedan.. sova. Eller något liknande.
Kääääääääärlek / frida
(bilder kommer sen)
(bilder kommer sen)
Kommentarer
Trackback
