,

Klockan är bara kvart över åtta och jag har allting fixat och klart.
Färdigtränat, färdigätit och färdigduschad.
Fast jag skulle kunna öva lite på spanskan, men jag har två bra argument:
1. Jag ska ha det imorgon på EVA-passet. (elevens val av arbete)
2. Jag har inga böcker.
Så, nej, ingen spanska, även fast jag känner att jag ligger efter, och hur jag sakta börjar tröttna. 
But i will survive and keep up the hard work with a faked smile on my lips.
- fast jag skippar nog leéndet. Det är inget man behöver för att lära sig något.
Annars är skolan, precis som alltid innan avslutningen, hur lugn som helst, och det känns nästan meningslöst att gå dit.
Jag som brukar vara så pigg och glad på somrarna, till och med i skolan, även fast nästan alla börjar bli skoltrötta då, känner mig faktiskt rätt nere.
Jag tror att det har med med två saker att göra.
Psykiskt: Dessa alla förluster, och tack vare dom en ganska dålig stämning i laget. Jag hatar och förlora och det sätter sig på hjärnan utan att jag vill det.
Fysiskt: Typ vattenbrist och solsting. Jag vet inte, men idag så sa jag till lilla Kasper på spanskan: "snart kräks jag", och tur för honom eftersom jag inte gjorde det, men jag ville verkligen göra det. Eller, ville och ville, men det kändes så. Eller som om jag skulle svimma eller något.
Min mamma sa till mig att jag såg hängig ut, så jag lättade mitt lilla hjärta och berätatde hur jag kände, så nu sitter jag här med en vattenflaska bredvid mig som min uttorkade och äckliga mun inte vill bli fylld med. Men jag ska tvinga i mig och se om det känns bättre.
En massa kärlek / frida