Snabba Frida, förfan!
Herregud! Denna dag har verkligen bara bestått utav stress. Det känns som om hela mitt liv består av stress just nu.
Mamma fick damp i morse. Hon tyckte att jag var sen iväg, och precis innan jag stängde dörren och äntligen skulle bli kvitt hennes tjaffs, så skrek hon "jag hoppas att ni har nycklar med er, för jag åker till Kalmar och rättegången idag!"
Elin hade redan gått, så istället för att ta det säkra för det osäkra och gå tillbaka in och hämta mina nycklar, och därmed ge mamma ett tillfälle att sucka och beklaga sig över hur sen och tankspridd jag är, så hoppades jag att Elin hade nycklar och smällde sedan igen dörren.
Tror ni att Elin hade några jävla nycklar?
- Nej, såklart inte! Och bara därför så hade vi ju såklart inga busskort heller, så vi körde på att se snälla, gulliga och hjälplösa ut framför busschaffören som efter lite om och men lät oss åka med.
Så vi tog bussen hem till far, (som alltid lägger ut nycklarna) låste upp dörren, och hämtade ett par extranycklar.
Och sen var det bara till att gå, hem till mamma igen. Powerwalk.
Men det löste sig. På 45 minuter lyckades vi alltså komma hem till mamma, upptäcka att vi inte hade några nycklar, dampa lite, ta bussen, hämta nycklarna, gå hem, byta om till fotbollen, packa kläder (eftersom vi skulle hem till pappa efter träningen) och äta mellanmål. Erkänn att det är ganska skickligt!? / frida
Mamma fick damp i morse. Hon tyckte att jag var sen iväg, och precis innan jag stängde dörren och äntligen skulle bli kvitt hennes tjaffs, så skrek hon "jag hoppas att ni har nycklar med er, för jag åker till Kalmar och rättegången idag!"
Elin hade redan gått, så istället för att ta det säkra för det osäkra och gå tillbaka in och hämta mina nycklar, och därmed ge mamma ett tillfälle att sucka och beklaga sig över hur sen och tankspridd jag är, så hoppades jag att Elin hade nycklar och smällde sedan igen dörren.
Tror ni att Elin hade några jävla nycklar?
- Nej, såklart inte! Och bara därför så hade vi ju såklart inga busskort heller, så vi körde på att se snälla, gulliga och hjälplösa ut framför busschaffören som efter lite om och men lät oss åka med.
Så vi tog bussen hem till far, (som alltid lägger ut nycklarna) låste upp dörren, och hämtade ett par extranycklar.
Och sen var det bara till att gå, hem till mamma igen. Powerwalk.
Men det löste sig. På 45 minuter lyckades vi alltså komma hem till mamma, upptäcka att vi inte hade några nycklar, dampa lite, ta bussen, hämta nycklarna, gå hem, byta om till fotbollen, packa kläder (eftersom vi skulle hem till pappa efter träningen) och äta mellanmål. Erkänn att det är ganska skickligt!? / frida
Kommentarer
Trackback